Jpeg eller Tiff? Så väljer du rätt.

När det gäller filformat går det att krångla till saker nästan hur mycket som helst. Jpeg (eller jpg som filändelsen ofta stavas) kan också fungera på olika sätt, och detsamma gäller Tiff (eller tif). 

JPEG

Jpeg komprimerar innehållet i filen vilket syftar till att minska filstorleken på bekostnad av bildkvalitet. Man brukar säga att jpeg är ett "förstörande" format. Det innebär att information som från början fanns i bilden försvinner sedan man sparat ned den i jpegformat. Nu är det här sällan så dramatiskt som det kanske låter. Komprimeringsalgoritmen som väljer vad som ska förstöras är så utformad att vi människor så långt som möjligt inte ska kunna uppfatta någon skillnad mot ursprungsbilden. Detta är dock synnerligen avhängigt av vilken grad av komprimering man väljer att tillämpa när man sparar en jpeg-bild. Komprimeringen brukar ges ett värde av 0 till 100, där 100 står för den högsta kvaliteten men största filstorleken. Även ett val av 100 kommer dock att innebära en viss grad av förlorad bildkvalitet, även om den är minimal. När vi på Fotodata levererar bilder som jpeg, använder vi oss alltid av den bästa möjliga bildkvaliteten.

Nedan ett exempel på hur förlorad bildkvalitet, i form av s.k. jpeg-artefakter kan se ut vid maximal komprimering (bildkvalitet 0 av 100).


En nackdel med formatet jpeg är att om man tycker om att redigera bilder, så omkomprimeras filen varje gång den sparas ned. Det betyder att gamla artefakter som skapats omtolkas varje gång filen sparas ned, vilket får till följd att störningar i bilden byggs på mer och mer.

TIFF

Filformatet Tiff brukar användas som ett alternativ till Jpeg när man vill behålla maximal bildkvalitet. Tiff-filer är alltså okomprimerade eller komprimerade på ett sådant sätt att ingen information förloras. På det viset är de mycket väl lämpade för efterbearbetning i program som Photoshop och Lightroom. Dessutom klarar formatet av att spara ner ett större färgdjup vilket höjer taket för vilket dynamiskt omfång som är möjligt. Den stora nackdelen med tiff-filer är dock att all den information som kan lagras förstås tar upp avsevärt mycket mer filutrymme i anspråk. En fil som med minimal jpg-komprimering tar upp 5MB, kan ofta nå 50MB eller mer om den sparas som tiff. Detta blir både opraktiskt och potentiellt dyrt, då många stora filer förstås kräver stort lagringsutrymme.

Slutsats

Vilket format bör man då välja? Vet man inte med sig att man kommer att redigera bilderna i efterhand finns det egentligen ingen anledning att välja tiff. Även om man är mycket mån om bildkvalitet, är den eventuella synbara skillnaden mellan en minimalt komprimerad jpeg-fil och en tiff-fil så liten att jpeg-filen bör ta hem loppet i de allra flestas ögon på grund av den avsevärt mindre filstorleken. Hur vi på Fotodata gör när vi levererar jpeg-filer, och ett sätt att få det bästa av två världar, är att först spara ner filen som tif, och sedan när nödvändiga ändringar gjorts, exportera resultatet i form av en jpg-fil. På det viset kan man undvika att introducera onödiga artefakter i redigeringsstadiet samtidigt som man drar nytta av jpeg-komprimeringen.